Smyg SUPande

Admin

Att nästa ljudlöst kunna fisk i princip hur små och grunda sommarvatten som helst. I sjöar och åar där det saknas ramper och bilväg till vattnet. Fisket från stand up brädan är ibland det roligaste man kan göra med ul-spöet, fina sommar dagar i ynkligt små vattendrag.

För något ett år sedan testade jag för första gången på att fiska från dessa uppblåsbara brädor. Min första tanke när jag på skakiga ben skulle kliva på brädan var, -Att det här kommer att bli blött! Denna dagen hade jag beväpnat mig med flugspöet och valt en liten öringpöl rätt nära hemmet då jag räknade med att få åka hem och torka allt jag hade med mig. Första kvarten var lite avig då jag omedvetet spände hela kroppen för att inte falla av ”jordens kant”. När jag efter en stunds viftande med flugspö började slappna av lite, så insåg jag att det ändå var rätt stabilt. Något stöddigare började jag också på att fiska lite mer normalt och det stod inte på förrän jag kände ett stumt drag i linan. Ett mastodontmothugg och den där prickiga predatorn skulle vara min. -Va faen, jag åker efter som på en släde in i sjögräset. Jag ser hur fluglinan försvinner in ibland grönsakerna och sticker fram på ett nytt ställe. Efter en massa trixande och rensande av växtlighet på linan lyckades jag land en godkänd öring från Stand up brädan. Snabbt insåg jag att ett ankare skulle underlätta speciellt om det kliver på någon större pjäs.

Året senare lagom till midsommarhelgen fick jag besök av Jeanette ”Fiskemorsan” Linnarud och under helgen skulle vi smygfiska i en liten å som så småningom ringlar sig ut i Västerdalälven.

Vi far till mina vänner på Kajaktiv som är en av de större privata aktörerna när det gäller all form av paddelfarkoster. SUP Brädorna från Red Paddle Company vi använder är moderna uppblåsbara brädor. De väger endast 20 kilo. När man för första gången ställer sig på en av dagens brädor är det svårt att tro att dessa innehåller mest luft. Utan luft ryms allt inklusive pump i en väska (storlek större resväska). Efter pumpning och fastsättande av den lilla hajliknande styrfenan under brädorna var vi redo för äventyr.

Jeanette som aldrig stått på något liknade hoppar upp på brädan och ställer sig försiktigt upp. Hon känner lite försiktigt på på brädan och bara efter några minuter paddlar hon på som hon aldrig gjort något annat. Där sjön slutar och ån tar vid finns en liten stenig damm som vi måste passera men eftersom vår utrustning i princip inte väger något så lyfter vi över allt och är på någon enstaka minut på nedansidan av dammen.

Ån är full med vegetation och är bitvis riktigt grund. Så grund att våra hajfenor på ett par ställen kör fast i botten. När detta händer så blir man lika överraskad varje gång och faller framåt. Normalt landar man på knäna men om man är mitt i ett fiskemoment och kikar åt något annat håll kan det sluta med ett rejält plask. När vi kör fast i växtligheten försöker vi förs trycka oss loss med paddeln och när det inte fungera får vi helt enkel hoppa av och ställa oss mitt i grönsakerna och lyfta loss oss. Lite lurigt är att den kan vara 1 decimeter djup där man körde fast och när man kliver av på sidan av brädan och ned i gräset kan det vara midjedjupt. Brädorna i sig är så stadiga att stå på att de aldrig upplevs som instabila. Det är ögonblicket när man kör på något eller när man får ett hugg som det uppstår komiskt kaosartade situationer.

Varifrån kommer stand up paddlingen? När man börjar forska bakåt så är de flesta oense om var ursprunget kommer ifrån, Polynesien, Afrika eller Hawaii. Det enda man verkar vara överens om är att den moderna stand up paddlingen utvecklade på Hawaii.

Jeanette som är en inbiten flugfiskare väljer sitt lätta flugspö med en flytlina laddat med en liten förtyngd nymf. Själv tar jag med mig mitt ultralätta spö och laddar det med en liten flytande groda som jag alternerar med en Shade jigg från IFish som jag apterat på en Mustad Powerlock plus så att jag har ett vassskyddat bete. Just den här lilla är under sommaren absolut smockfull av växtlighet och det behövs beten som fiskar ovanpå eller kan fiskar i grönskan utan att fastna. Vid fisket av sådana här småvatten behövs inte en arsenal av beten. Jag har en ask i bröstfickan av flytvästen som rymmer allt det jag behöver för dagen. Vill man så går det naturligtvis att ha med sin en betesbox som man fäster under remmarna på brädan. Många sup:ar har även fästen för crates (hårda betesväskor) som även kan användas som stol.

Det finns några få djuphål i ån och där ankrar vi upp och nöter en stund innan vi sakta paddlande glider nedströms. I sådan här små vatten finns det sällan större fiskar men man vet ju aldrig. Spänningen ligger just i att det är inte något tryck alls på den här typen av vatten och i någon av djuphöljorna finns åns envåldshärskare. Storleken har man ju ingen aning om innan man gett detta jungfruliknande vatten chansen.

Red Paddleboard brädorna som vi använder är 12 respektive 13,5 fot långa. Jag har med avsikt ställt Jeanette på en något bredare bräda då det är hennes första fisketur ifrån en SUP. De är som jag nämnt tidigare uppblåsbara, ruskigt lätta. De har bungy cords så att man kan klämma fast lite packning under remmarna. Många av dessa superstadiga plattformar kommer med infästningar från RAM så att man enkelt kan fästa t.ex en spöhållare eller en actionkamera. Paddlarna som vi använder är av samma märke och kan justeras så att de passa användaren längd. Paddeln skall vara ca 20 cm längre än paddlaren. Kikar man efter en SUP som du skall fiska ifrån då skall du kika på en av lite bättre kvalitet som har en yta och tjocklek som inte är som en ballong och springer läck när man lägger ett bete på brädan. En stabil, uppblåsar och rejäl SUP ligger i prisklasserna 10-13,000 kr.

Förutom att det är beroendeframkallande roligt att fiska ifrån dessa kan man kombinera dessa med träning. Det blir ju lite lättare hemma att säga att man tänkt införskaffa ett träningsredskap än ytterligare en fiskeprodukt. Funkar även makalöst bra som en avancerad badleksak åt kidsen.

Att paddla är relativt enkelt. Man böjer lite på benen och lutar sig framåt och tar två, tre paddeltag på ena sidan innan man gör lika på andra sidan. Ungefär som när man stakar vid längdskidåkning.

Stand up brädan grymt bra till små vatten men även grunda vikar och insjöar där man normalt inte kör in med en båt.

Finns det då några nackdelar? Ja det skulle ju vara räckviddens om påverkas av din egen kondition. Vinden är sedan SUP.arens ärkefiende. Blåsten kan man dock lösa med ett lätt ankare (0,7-1,5 kilo). Det skall dock tilläggas att rejält blåsiga dagar rekommenderar jag en annan farkost.

En tång eller en peang på en telefonsladd som är säkrad i flytvästen är att rekomendera, då det alltid är fullständigt kaos på brädan innan du får kontroll på större fisk. En vattentät bag/väska med fika och lite torra plagg är aldrig fel. Även om man vill ha så lite saker som möjligt med sig, så är en håv värd sin dubbla vikt i guld när det börjar dra ihop sig till slutfasen av drillningen.

Vårt fiske då? Mitt på dagen med ökengassande sol är fisket sirapströgt och vi fiskar av djuphål efter djuphål. Ungefär halvvägs har vi den största av dem som även har en liten inrinnande bäck i sidan. Djuphålet har en en riktigt skarp djupkant. Där vi ankrar är det bara nån decimeter djup och precis framför oss försvinner botten rakt ned. Höljan är gissningsvis 3-4 meter djup och gör dessutom en 90 graders sväng där den grundar upp igen och det blir en liten lätt forsnacke. (-Kan man säga så när det är en å?). Jag kastar min jigg förbi mynningen till inloppsån och låter den sjunka till botten. Tar ett par vevtag och pausar, igen… Då smäller det. Jag känner tydligt hur fisken ruskar likt en abborre genom kolfibern i mitt spö. Mitt i adrenalinglädjen slaknar lina och det blir tomt. Jag svär som en full sjökapten inombords. Dagens enda hugg hittills blir en bom.

Vi nöter av djuphålan grundligt utan resultat innan vi paddlar vidare in den lite mer strömmande delen av ån. Eftersom våra brädor är lätta och flyter högt får vi en förvånansvärt hög fart. Naturligtvis tar strömsträckan slut vid en u-kurva och här får man vara med och svänga så att man inte slutar på land som ett frimärke.

Nu kommer vi till ett parti som är ömsom djuphålor och ömsom grunda partier där vi måst kliva av SUP:en och ned i grönsakerna på botten och lyfta loss hajfenan på undersidan. Blöta upp till midjan kommer vi en in en ny hölja och börja metodiskt jobba oss igenom denna. Plötsligt hör jag ett -Tjohoo. Jag ser att Jeanette har ett lätt böj på spöet. Efter en kort fight landar hon en liten abborre och jag har nog aldrig varit så glad för en sån liten rovriddare. Dagens första är landad och det känns riktigt gott och vi kan nu utan press fiska oss sakta ned till utflödet och Västerdalälvens kallare vatten.

Väl hemma så säger Jeanette att det här var nog det roligaste hon gjort i fiskeväg på många, många år. Smyg SUPande sommarfiske i små och grunda vatten är vansinnigt roligt och är något jag varmt kan rekommendera.

Text och foto Tommy Lönnebacke