Jackson Cuda, Adjöss och tack för fisken 

Admin

Det är inget snack om saken. Det amerikanska kajakfisket och dess marknad styr majoriteten av hur den genomsnittliga svensken kajakfiskar. Kajakfisket på andra sidan atlanten fortsätter att explodera och i synnerhet tävlingsfisket från kajak. Med en större bransch kommer större ekonomiska intressen och sedan elmotorer blev godkända på amerikanska kajaktävlingar har kajakmärkena anpassat sina kajaker därefter. Nu är det vanligare att paddelkajaker kommer förberedda för en Powerpole än att kajaken är roderförberedd. Kajaker blir bredare, tyngre och kan utrustas som ett mindre slagskepp som kan få den hårdaste nutida sjöpirat att vända skutan och ställa sig i kö till arbetsförmedlingen. Ett trampsystem är inte längre en bonus utan snarare ett måste för att i längden kunna förflytta sin 1 meter breda pråm, med lastkapacitet nog att bära en mindre elefant.

Jackson kayak har inför kommande år fimpat sista varianten av deras Cuda serie. Först försvann deras flaggskepp Cuda 14 följt av cuda 12 och nu slutligen Cuda hd. Cudan som har flera kännetecken såsom en stor avlång mittenkonsol, en för med skarpa vinklar skapta för att klyva igenom vågor, en förhållandevis smal bredd på 78-79-83 centimeter, ingen särskild tung kajak och samtliga modeller kom förberedda för rodersystem(!)

Daniel Freijs smått legendariska och välanvända Cuda 14

Framförallt det var en kajak som oavsett modell gick att paddla långt i, tillät stående fiske, kunde hantera grisig sjögång och var en kajak där fiskaren tilläts växa både som paddlare och fiskare och till skillnad från många smala kajaker gick det faktiskt att sitta i en hög sittposition. Den var bra på allt men inte bäst på något. Den var precis så lagom extrem att både en nybörjare och en rutinerad kajakfiskare kan nyttja kajaken med glädje. Med andra ord mellanmjölk i rotoformad plast, I love it! Troligen kommer marknaden fortsätta prioritera stora, breda och utrustningsvänliga kajaker. Det är inget fel i sig, jag bryr mig varken mer eller mindre om du paddlar en trådsmal kajak eller ett 90 kg tungt badkar med all tänkbar teknik. Däremot är färre alternativ bland typer av kajaker något som kan hindra fler fiskare från att ingå i vår fantastiska kumbayagemenskap som faktiskt finns bland kajakfiskare.

Min första kajak var ingen Cuda. Det var ett annat märke, ett tungpaddlat as som gav en känslan av att paddla motströms i en av Norrlands stora älvar trots att jag satt i en 500 meter lång gyttjepöl. Jag såg mitt kajakfiske som ett kul komplement till båtfisket. Jag minns att jag tyckte det var konstigt att det fanns kajakfiskare i min närhet som tog kajaken till en hyfsat stor sjö trots att där fanns en helt duglig båtramp. Sen köpte jag min cuda 12.

Jag kommer ihåg de där första paddeltagen från den kajaken som om det vore igår. Det kändes fan som att jag flög fram. Helt utan ansträngning. Den kajaken gjorde på sikt att jag hellre tog kajaken till sjön oavsett storlek och väder och slutligen sålde jag båten. Idag har jag en hobie outback, stealth profisha och en jackson cuda hd. Det kan ses som överflödigt men jag älskar att fiska från kajak och vill helst fånga mina fiskar från kajak oavsett kajaktyp. Cudan la grunden för mig att bli kajakfiskare och jag är helt övertygad om att fler än jag har gjort samma resa då t ex kända svenska kajakfiskare som Joel Abrahamsson, Anton Tsvetkov har båda paddlat en cuda 14 en gång i tiden.

För mig är kajakfiske något folkligt. Enkelhet, gemenskap och en känsla av frihet och helst en attityd som gärna räcker upp ett långfinger åt det traditionella sportfisket från båt där på riktigt helt vanliga Svenssons tar lån för att finansiera sin 500 000+ båt med matchande cykeltröja och re-brandade kinarullar. Jackson Cuda stod, i mina ögon, för allt det där. Länge leve cudan!

Text Micke Ekstrand