Åren 2009-2011 inrättades fem fiskefria områden i svenska vatten, tre på västkusten och två på ostkusten.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, är nu klar med utvärderingen som analyserar både biologiska och samhällsekonomiska effekter av de fiskefria områdena.

– Fiskefria områden kan vara en effektiv åtgärd för att stärka bestånd av fisk och kräftdjur. Men, vi menar att det främst ska användas som komplement till annan reglering där visst fiske är tillåtet, säger Ulrika Gunnartz på HaV.

Regeringen gav år 2005 i uppdrag till Fiskeriverket (och senare HaV) att inrätta och utvärdera fiskefria områden för att se om åtgärden kunde få fiskbestånd att växa sig starkare.

Efter ett omfattande samråd inrättades fem områden: i Bottenhavet (bland annat Storjungfrun och Kalvhararna) för havslekande sik; i Stockholms skärgård (Gålö/Lännåkersviken) för gädda och gös; i Göteborgs inlopp (Buskär och Tanneskär) för hummer och rovfisk; i Havstensfjorden för torsk, piggvar och rödspätta; samt i sydöstra Kattegatt för torsk. Totalt skyddades 759 kvadratkilometer, vilket utgjorde cirka två tredjedelar av den samlade fiskefria ytan i Europa.

I anslutning till de flesta fiskefria områdena inrättades även kompletterande regleringar som lekfredning och redskapsbegränsningar. De fiskefria områdena vid Gålö och i Bottenhavet inrättades för en period av fem år och har nu upphävts. Övriga områden är fortfarande stängda.

Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har på uppdrag av HaV följt upp de biologiska effekterna av de fiskefria områdena sedan de inrättades. Den biologiska utvärderingen visar att det i fyra av fem områden går att se en positiv utveckling med fler eller större fiskar och kräftdjur.

– I Havstensfjorden går det däremot ännu inte att se några positiva effekter på det lokala torskbeståndet. Det kan bero på att det behövs längre tid för återhämtning när bestånden är så låga eller att ytterligare åtgärder krävs, säger Ulrika Gunnartz, utredare på enheten för fiskereglering på HaV.

Den biologiska utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara viktiga för förvaltning i synnerhet av blandfisken och fiske på lokala kustbestånd, samt för att motverka negativa effekter på ekosystemen av fiske. Fiskefria områden kan också ge vidare kunskap om hur fiske påverkar ekosystemen genom att fungera som referensområden.

Under 2016 utförde Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi, vid SLU och Umeå Universitet, även en analys av de samhällsekonomiska effekter som fiskefria områden har haft på framför allt fiske. Den samhällsekonomiska analysen visar att fiskefria områden kan öka värdet både för fiske och för andra ekosystemtjänster såsom förbättrad vattenkvalitet, bättre naturupplevelser eller reglering av främmande arter.

I HaVs rapport tolkas och sammanfattas resultaten av de biologiska och samhällsekonomiska utvärderingarna. HaV drar bland annat slutsatsen att fiskefria områden ibland kan öka värden som kanske inte alltid är knutna till det huvudsakliga eller ursprungliga syftet. Dessutom kan det i vissa fall finnas flera andra typer av påverkan som kan spela en avgörande roll i att uppnå syftena med det fiskefria området.

– Vi ser också att lokalt engagemang och kunskap är viktigt i förvaltningen av fiskefria områden. Det bidrar till att utveckla och anpassa förvaltningen samt bygga förståelse och acceptans, säger Ulrika Gunnartz.

HaV sammanfattar i rapporten även följande bedömning vad gäller tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen:

• Fiskefria områden kan inrättas i fall då åtgärden bedömts vara den mest effektiva för att uppnå syften och målbeskrivningar för ett specifikt område eller problemställning.

• Fiskefria områden bör främst inrättas i fall då annan reglering, som möjliggör visst fiske, bedöms vara otillräcklig.

• Fiskefria områden kan vara en särskilt lämplig åtgärd för återhämtning av lokala bestånd som utarmats på grund av högt fisketryck, eftersom åtgärden i dessa fall visat sig kunna ge relativt snabba resultat.

• I arbetet med att utveckla ekosystembaserad förvaltning och nätverk av skyddade områden som en del av en väl fungerande grön infrastruktur, menar HaV att möjligheten att inrätta fiskefria områden, som säkrar flera viktiga ekosystemfunktioner och -tjänster med syfte att bidra till olika mål för havs- och vattenförvaltningen, bör beaktas.

• Inom ramen för regeringsuppdraget om ekosystembaserad fiskförvaltning ser HaV att förändringar av fiskerilagstiftningen kan behöva utredas vidare, med syfte att underlätta inrättande av fiskefria områden och andra fiskeregleringar av fiskevårds- och naturvårdsskäl eller som referensområden för förvaltning och forskning.

• Som del av planering för inrättande, översyn och konsekvensbeskrivning av fiskefria områden, bör ekosystemtjänstanalys genomföras, där alla kategorier av ekosystemtjänster lyfts fram på ett balanserat sätt.

• Länsstyrelser och kommuner kan behöva förstärka relevanta delar av existerande och planerade fiskefria områden med kompletterande skydd eller åtgärder enligt miljöbalken, för att reglera annan påverkan, till exempel muddring och andra anläggningar i vatten.

• Fiskefria och skyddade områden bör anpassas och kompletteras med andra fiskeregleringar för att beakta exempelvis utformning, varaktighet, spridningseffekter, förflyttning av fisketryck både i och mellan områdena, bl.a. för att bidra till att utveckla en väl fungerande grön infrastruktur.