0
1
Från 2016 till 2026: Så har kajakfisketävlingarna förändrats
Tänk dig att vi spolar tillbaka tiden tio år. Jag ser det framför mig, hur jag och Tommy Lönnebacke promenerade längs vattnet, båda sprängfyllda av entusiasm och med huvudet fullt av vilda idéer. Vi bar på en dröm som vi kallade Back to Basic – vårt sätt att hålla kajakfisket nära dess ursprung, där enkelheten och glädjen fick stå i centrum. Vi ville skapa en plats där tekniken inte fick ta över, där alla verkligen kunde vara med på lika villkor.
Jag minns särskilt en tävling där vi bestämde oss för att ta bort ekoloden helt och hållet. Det var ett djärvt drag – och det blev en riktig utmaning för alla deltagare. Bara nio beten fick användas under hela tävlingen där man skulle fånga både abborre och gädda, och plötsligt handlade allt om känsla, kreativitet och att läsa vattnet med egna ögon. I de andra tävlingarna fick man använda ekolod, men vi testade olika varianter av Back to Basic, där vi hela tiden försökte hitta nya sätt att utmana oss själva och hålla kvar vid enkelheten. Det var vårt sätt att utvecklas som kajakfiskare – att våga släppa tekniken ibland och istället lita på erfarenhet, intuition och gemenskap.
Det blev avskalat, enkelt och framför allt otroligt roligt. Mycket har förändrats sedan dess, men tävlingarna är fortfarande trogna sin grundidé – bara i en ny tid.
Vi arrangerade tävlingarna för att vi verkligen älskade det. Det var gemenskapen som lockade oss – de där stunderna av skratt, kreativitet och känslan av att tillsammans bygga upp något från grunden. Det var aldrig bara själva fisket som drev oss, utan allt runtomkring: samtalen vid vattnet, de spontana idéerna, och glädjen i att se andra växa och hitta sin plats i gemenskapen. Det är just därför vi än idag, på våra tävlingar, lyfter fram sportsmannaanda och schysst uppträdande som några av de viktigaste grundpelarna. För oss är det lika viktigt att bevara det genuina och enkla – att grilla tillsammans på kvällen, dela historier och bara njuta av det sociala, som själva tävlingsmomentet.
Vi är en liten men tight kajakfiskecommunity här i Sverige, och vi mår allra bäst när vi håller ihop. Jag har sett hur hårt och kallt klimatet kan bli i vissa båttävlingar – och det är en utveckling jag verkligen inte vill se inom kajakfisket. För oss handlar det om att stötta varandra, skapa minnen och låta glädjen vara i centrum. Det är det som gör vår gemenskap så speciell.
Efter några år började det klia i fingrarna igen. Jag saknade glädjen i att arrangera tävlingar. Samtidigt såg jag en förändring vid horisonten: fler och fler aktörer med tydliga kommersiella intressen började röra sig mot tävlingsscenen. Det är egentligen inte konstigt – sporten växer, och med det följer företag som vill synas. Ett bra prisbord kräver sponsorer, och sponsorer vill förstås visa upp sina elmotorer, ekolod och prylar. Men för mig finns det en viktig gräns vid själva arrangörsrollen. Jag tror inte att sporten mår bra av att tävlingsarrangören också har ett kommersiellt syfte. Då riskerar fokus att förskjutas från gemenskap och fiske till marknadsföring och försäljning. Det är inte den utveckling jag vill se.
Just därför valde jag att kliva in som arrangör igen – för att hålla tävlingarna fria från egna ekonomiska intressen. Jag gör det för att det är roligt, för att sporten förtjänar det, och för att tävlingarna ska drivas av passion, inte profit. Det är också därför vi alltid tydligt skriver att ”alla kajakmärken är välkomna” – något som faktiskt inte alltid varit självklart. För oss handlar det om att ingen ska känna sig utanför, oavsett vilken kajak man har. Vi vill att alla ska känna sig lika välkomna, och att gemenskapen ska gå före märken och prylar.
Min vision har alltid varit att vi i Sverige själva ska forma kajakfiskets framtid. Vi behöver inte kopiera allt som händer i USA. Där är elmotorer nästan standard, och två stora skärmar på kajaken är inget ovanligt. Jag älskar teknik, men jag vill inte att tävlingarna här ska bli en prylsport där man måste lägga ut tiotusentals kronor för att ens ha en chans. Hade vi haft hundratals tävlande hade vi kunnat dela upp det i olika klasser – en med livegivare och elmotor, och en utan – men dit har vi inte kommit än och vi kanske aldrig kommer komma dit, på gott och ont.
När man tittar på kajakfisketävlingar i USA och jämför med hur vi har det här hemma i Sverige, känns det nästan som två helt olika världar. I USA är allt större, dyrare och mer påkostat. Där kan en tävlingsklar kajak lätt kosta 80 000–150 000 kronor, med elmotorer, livegivare och stora skärmar som standard. Många tävlande har elektronik för 20 000–40 000 kronor bara i fronten av kajaken. Och prispengarna matchar nivån – det är inte ovanligt med vinster på 10 000–50 000 kronor eller mer. Startfälten är enorma, ofta 150–300 personer, och hela tävlingskulturen är mer professionell och kommersiell.
Här i Sverige är det annorlunda, och på ett sätt som jag personligen tycker mycket om. Våra tävlingar är mindre, mer familjära och mer jordnära. Startfälten ligger ofta på 10–40 deltagare, och prisbordet består av produkter snarare än stora prispengar. En kajak kostar kanske 15 000–40 000 kronor, och många kör helt utan avancerad elektronik utan ett vanligt ekolod. Det är inte tekniken som avgör om du kan vara med – det är viljan och glädjen.
Det är också en stor skillnad i stämningen. I USA är tävlingarna mer ”hårda”, mer tävlingsinriktade och mer kopplade till sponsorer och personliga varumärken. I Sverige är det mer gemenskap, mer skratt, mer sportsmannaanda. Vi fiskar, snackar, hjälper varandra och håller en schysst ton.
En annan sak jag uppskattar med Sverige är att vi vågar vara kreativa. Vi kör Back to Basic-upplägg, artjakter, begränsade beten, tävlingar utan ekolod – sådant som knappt existerar i USA där bassfiske dominerar allt. Det gör våra tävlingar mer varierade och, enligt mig, mer utvecklande som fiskare.
Kort sagt: USA är stort, tekniktungt och dyrt – Sverige är mindre, mer personligt och mer inkluderande. Och även om jag älskar att följa vad som händer i USA, så är jag glad att vi i Sverige fortfarande håller fast vid glädjen, gemenskapen och sportsmannaandan. Det är det som gör vår kajakfiskescen så speciell.
Under de fyra år som jag arrangerat Årets Kajakfiskare har jag testat många olika upplägg. Ett av de roligaste var Back to Basic-varianten där deltagarna fick 400 kronor och 15 minuter på sig att köpa sina beten i en butik som sponsrade tävlingen. Jag har också arrangerat tävlingar där allt varit tillåtet – elmotor, livegivare, död betesfisk – hela paketet. Även Lake X ställer höga krav på fiskaren. För mig handlar det om att utmana sig själv som fiskare. Jag är övertygad om att man blir bättre av att prova olika format.
Och så har vi KajArtfiskejakten, som jag personligen tycker är en av de mest underhållande tävlingarna jag skapat. Att jaga 50 arter runt om i Sverige är något helt annat än att bara fiska abborre och gädda. Det öppnar upp en helt ny värld för de tävlande.
Nu står vi inför ännu en betydande förändring inom kajakfiskets tävlingsarena. Efter att ha arrangerat över 30 tävlingar runt om i Sverige har jag god erfarenhet av vad som fungerar – och vad som inte gör det. Reglerna utvecklas kontinuerligt, både för att möta kraven på tydlighet i takt med nya fisketekniker och den tekniska utvecklingen.
Ur ett säkerhetsperspektiv har vi skärpt flera regler. Alla dessa åtgärder syftar till att förebygga framtida olyckor och skapa en tryggare tävlingsmiljö.
Mycket är på gång, och 2026 kommer att bli ett riktigt spännande år. Det känns lite som att cirkeln håller på att slutas – men på ett nytt sätt, med nya möjligheter.
Back to Basic ”B2B” 2016
Back to Basic 2016 är ett kajakfiskeevent där vi går tillbaka till grunderna – tiden innan side imaging, structure scan och avancerade ekolod. I den här tävlingen får man endast använda nio beten, ingen trolling är tillåten och inga instrument får användas. Formatet är enkelt: deltagarna har 16 fisketimmar att fördela på 1–3 pass under ett dygn.
Anledningen till att jag och Pierre skapade tävlingen är att vi själva ville tävla på just det här sättet. Eftersom vi står för arrangemanget kunde vi inte delta, men vi ville ändå ge andra chansen att uppleva ett mer avskalat och genuint kajakfiske. Ett tillfälle att träffa likasinnade, kika på hur kajakerna är riggade, äta god mat, se kolen glöda – och förstås tävla.
Vi hittade den perfekta platsen: Fågelön i Mälaren, nära Stockholm. En enkel ö utan el, med ett klassiskt utedass som toalett. Deltagarna anlände under fredagseftermiddagen och kvällen bjöd på grillat, god dryck och mycket snack runt elden. Bastun stod varm, men gemenskapen vid grillen lockade mer.
På lördagsmorgonen genomfördes säkerhetskontroller av kajakerna. Vi fotograferade även deltagarnas nio beten – mest jiggar och wobblers. Tidsperioderna lämnades in och hölls hemliga. Alla startade kl. 10.00 och de flesta fiskade till ca 16.00 innan de tog ett nytt pass mellan 17.00 och 23.00. Matpaketen delades ut, och den mexikanska salladen blev snabbt en favorit.
Starten gick och redan efter 15 minuter rapporterade Peter in en fin gädda, tätt följd av Roger som fick en riktigt bra abborre. Vädret var fint men blåsigt, vilket gjorde det tufft för deltagarna. Som tur var finns det gott om läplatser i Mälaren och vågorna hinner aldrig byggas upp ordentligt. Framåt eftermiddagen mojnade vinden. Kvällen avslutades med korvfest – framför allt Sorundas fantastiska korvar.
Jag och Pierre trodde att kvällspasset skulle bjuda på gös, men inte en enda gös fångades under natten. Vid start- och målområdet tändes vårdkasen, och där satt vi och lyssnade på fiskehistorier medan vi väntade på att deltagarna skulle komma in.
Efter halva tävlingen var det oerhört jämnt i toppen. När solen gick upp stack de första ut igen vid 05-tiden. Lars gjorde ett starkt ryck och landade flera fina abborrar samt en gädda på 80 cm. Det gav honom ett försprång som höll hela vägen. Frasse tog andraplatsen, Roger blev trea och Peter fyra. Peter fick dessutom ett specialpris – ”Jag hade otur” – efter att ha tappat sin telefon i vattnet.
Målgången var kl. 10.00 och därefter serverades mexikanska hamburgare. Vid prisutdelningen valde Lars ett presentkort från vår sponsor Profish, medan Frasse tog en kylväska med spöhållare från huvudsponsorn Native.
