Norge har alltid varit en legendarisk destination för “kayakers”. De norska bergen är fulla av åar och älvar som erbjuder de bästa möjligheterna till “whitewater kayaking”, som går att hitta i Europa. Kusten är i sin tur, ärrad av talrika fjordar, som alltid har attraherat rekreations paddlare i havskajaker.

För oss fiskare, är Norge synonymt med fiske efter torsk, bleka, sej, hälleflundra och andra arter som bebor det artrika havet. Redan när jag började med kajakfiske, har jag varit säker på att Norge defenitiv skulle vara en destination, för en fantastisk kajakfiskeresa. Våren 2014 besökte jag min vän Zdenek som har en resebyrå för fiskeintresserade som sammarbetar med Dintour, ett Norskt företag som specialiserat sig på erbjudanden, på fiskecamper, marinor och båtuthyrning. Vi diskuterade vilka områden som skulle kunna vara perfekta för en kajakfisketripp. Zdenek visade på mig ett ställe som heter Roan, precis norr om Trondheim. Kusten är skyddad av ett bälte med små öar. Vi var rätt övertygade om att här skulle vi kunna paddla och fiska säkert, även vid uselt väder. Det var snabbt beslutat att i juli skulle vi köra den långa vägen till Roan, för ett veckolångt kajakfiskeäventyr.

Vi lämnade Prag, en liten grupp av kajakfiskare bestående av mig, Karel och Jakub, som var den som hade mest erfarenhet av norgefiske. Vi tillbringade större delen av resan pratande om våra förväntningar, fisketekniker att använda vid kajakfiske, samt möjligheterna till stora fiskar, att få bända upp i kajaken. Som vanligt kände jag en längtan och förväntan när vi bordade Stena Line´s färja i Rostcok, i färdriktning Trelleborg, som är porten till Skandinavien. Vi hade fortfarande en lång bilfärd kvar till Roan. Totalt tog det nästa 24 timmar att nå slutmålet. Var det värt det? “Hell yeah it was”!

Vid ankomsten till vår destination välkomnades vi av Per Gypling, ägaren av Hongsandsmarina, som skulle vara vår bas, denna resa. Vi kunde inte förmå oss att vila då längtan till fisket tog överhand. Omgående riggade vi kajakerna och begav oss ut på ett lugnt hav. Vi hade makalös tur med vädret. Endast 10 minuters paddlande från marinan hittade vi vårt första fiskeställe, ett par smala passager emellan ett par små öar som utgjorde kustlinjen. Mycket snart landades den första fisken. Vi använde oss av mestadels små pilkar, upp till 100 gram och stora jiggar med jiggskallar på 30-50 gram. De första norska fiskarna vi fick var mindre och mycket vanliga små, men aggresiva torskar, min absoluta favoritfisk i norska vatten. Efter en kort session som motsvarade våra förväntningar var det dags för lite välbehövlig sömn, innan starten av den tuffaste fiskeveckan vi någonsin upplevt, påbörjades.

Den galna veckan som följde styrdes till största delen av tidvattnet. Vi for ut före tidvattnet varje dag och hade maximalt 4 timmars sömn per dygn. Hela veckan bestod av ett skimer av dimma och fiske. Vi hade en snabb motorbåt till vårt förfogande som hade kapacitet för 2 kajaker tillsamans med 5 fiskare.

Tack vare det exeptionellt goda vädret beslutade vi oss för att undersöka det öppna havet utanför de sista skyddande öarna utanför Roans kustparti. När vi undersökte djupkartorna fann vi flera undervattens platåer med toppar på endast 4 meters djup och med närliggande djup på upp till 400 meter. Här kunde vi förvänta oss större fisk. Varje dag tog vårt pålitliga moderskepp, med hög fart, ut oss till våra “hotspots”, 13 kilometer rakt ut i havet. Jag rekomenderar verkligen användandet av ett moderskepp i det norska havet, speciellt om du är nybörjare på havsfiske ur kajak (precis som vi var). Förutom att man snabbt når fiskeplatserna så är det också en säkerhetsfråga när man befinner sig i en kajak på öppna havet.

Vi har oförglömliga minnen från fisket i de ytter delarna av Roan. En dag sjösatte vi våra kajaker på en av grundtopparna. Jag i en Big Tuna och Jakub i en Cuda 14 och vi börjar omgående söka av området med hjälp av våra ekolod.

Jag testar en stor jigg på 20 cm, till hälleflundan, medans Jakub riggar en liten sej på en Magic Eye rig. 10 minuter senare är vi utspridda på grundtoppen och tillsamans med våra 3 vänner som fiskar ur följebåten. Plötsligt hör jag Jakub skrika, i det ögonblicket tror jag han krokat en hälleflundra. Några få sekunder senare kommer det svordommar och vulgäriteter. Han missade precis ett hugg på sin deadbait rig, med stor sannolikhet var det en hälleflundra. Bara minuter senare händer samma sak igen och jag lider med Jakub. Två hugg av stor fisk men inget spögung.

Hälleflundran var bevisligen hungrig och efter ytterligare ett par minuter kom ett jublande skrik, och Jakub´s spö stod i en härlig båge. Nu var det tydligt att det var en fin pjäs i andra ändan av spöet. Det var hans första hälleflundra över metern ifrån kajak. Jag var glad för hans skull och jag längtade själv efter min alldeles egna hälle. Då visste jag inte att min egen fångst skulle bli betydligt mer komplicerad och spännande än vad Jakub precis fått uppleva. Under nästa dags paddling såg jag ett mäktigt stim med småsej på mitt ekolod. Under stimmet visade lodet enorma bågar av större fisk som tog för sig av stimmet. Jag minndes Jakub´s råd, för just såna här situationer, en effektiv teknik var att släppa pilken i stimmet och kroka en av dessa mindre bytesfiskar och sedan låta den sakta sjunka emot preadtorerna som ett lättfångat byte.

Det fungerade klockrent! Min pirk sjönk inte många meter innan ett försiktigt böj i spöet signalerade att en lite sej huggit. När den sedan sjunkit igenom stimmet kom ett hugg som drog spötoppen emot vattenytan och rullen började skrika. Jag kände adrenalinet pumpa och var nu säker på att min dröm skulle uppfyllas. Sekunderna senare slaknade linan och när jag fick upp pirken, såg jag att kroken gått av. Besvikelsen var enorm. Jag bytte snabbt krok för att sekunden senare förlora hela pirken i ett bottennapp.

Men havet vid Roan hade fortfarande en överraskning kvar att erbjuda mig. Endast 30 minuter efter pirkbytet fick jag ett nytt hugg. Den här gången tog jag det försiktigt. 6 gånger dök fisken ned till botten och efter 40 minuter kunde jag landa min första hälleflundra. Storleken var av mindre modell än de som fångas i norr, runt Söröya och Lofoten, men i de lugnare vattnen runt Trondheim får den räknas som en hygglig fisk och jag var överlyklig över fångsten.

Under vår resa testade vi 3 olika kajaker, Big Tuna, Big Rig och Cuda 14. Den mindre Cudan visade sig vara den vara bäst lämpade för fisket i det spegelblanka havet. Men med annat väder hade de två större varit mer lämpliga för ändamålet. Jag kan knappt bärga mig till nästa år då jag kan använda nya Kraken i de norska havet. Snabb, stabil och med stor bärkapacitet så måste den vara perfekt för dessa farvatten.

Roan visade sig vara en perfekt plats för kajakfiske och Hongsandsmarina ett suberbt ställe för vår vistelse. Jag är säker på att det många andra ställen efter den norska kustlinjen som skulle kunna lämpa sig för kajakfiske. Detta är något som varje kajakfiskare borde testa på! Smid dina planer boka din vistelse och njut av en resa som ger minnen för livet.

Vad skall man ha med sig? En rekomenderad Checklista.

Kajakfiske utrustning:
En kajak: Att föredra är en längre och smalare modell som är passande för havet.Rekomenderade modeller: Cuda 14, Kraken, Trident Ultra, Abaco. Om vädret är bra så fungerar även de stora och stabilare modellerna speciellt om man fiskar i skyddade fjordar.

Utrustning: Vattentät förvaringsbox eller kylbox, hel torrdräkt eller jacka och byxcombination, en pålitlig flytväst, ekolod med GPS, paddel och spösäkring (remmar), lysraket och radio (eller satellittelefon) som säkerhet, drivankare för att sakta ned driften och spöhållare anpassade för trolling:

Spökombinationer:
Medium Heavy haspel (40-80g i kastvikt, längd upp till 240 cm) med 0.20-0.28 flätlina. Den här kombon fungerar utmärkt till de mindre och vanliga storlekar av torsk och sej.

Heavy haspel (100-140g i kastvikt, längd upp till 240 cm ) med 0.25-0.30 flätlina. Detta spö används till större jiggar och pirkar upp till 150g.

Ett havsfiske spö med multirulle (Ambassadeur C3 eller liknande) laddad med 0.35-0.50 flätlina beronende på din fiskestil. Detta spö används för stora pirkar och betesfisk. Spöet kan även komma till nytta om du använder riktigt stora gummibeten +25 cm, för stor torsk och hälleflundra.

Fisketekniker:
Lätt spinnfiske: En grym teknik för bleka som finns vid klippväggarna. Använd pirkar med vikt upp till 40g. Eller jiggar med jiggskallar upp till 30g. Snabb invevning med stopp som låter betet singla ned i djupet.

Trolling: trolling är ibland en effektiv metod för bleka. Det bästa betet vi hittade var Deep Jointed Husky Jerk, men alla typer av beten med en rejäl dyksked fungerar lika bra.

Medium till Heavy haspel: för större torsk och sej. För att bedriva ett effektivt fiske behöver du oftast komma ned till 30-50 meters djup. Då behövs 100 grams pirkar och 40-50 grams jiggskallar med 15-20 cm stora jiggar.

Deadbaiting: Supereffektivt för stor torsk och hälleflundra. Använd gärna Magic Eye rigs, de fungerar bäst med död eller levande sej runt 35cm. Glöm inte ett par rejäla stingers med trekrok av högre kvalitet. Jag rekomenderar också en tafs på 8-15 m. av monofil, för trolling eller driftfiske med betesfisk. Den extra flexibilliteten ger fisken tid att ta betet ordentligt, vilket inte den styva och känsliga flätlina gör.

Text Jan Liska

Foto Henrik Larsson