Går det att fiska med kajaken året runt? -Jo då! Jag bor intill Västerdalälven och den är öppen och fiskbar nästan hela året.
Innan jag flyttade till Dala-Floda i Västerdalarna fiskade jag ofta gädda ur båt i Dalälven under hela vintrarna och det bästa fiske på året hade vi under februari till april innan högvattnet.
När jag började med kajakfisket blev vintern inget undantag. I januari och februari kan det bli korta stopp när de strömmande partierna fryser igen vid riktiga köldknäppar, skapade av Kung Bore. Det är bara korta periodern när temperaturen ligger nedåt 20-30 minusgrader i någon vecka som det blir tvärstopp. Lika snabbt som det fryser igen går älven upp. I mars och april kan fisket stundvis vara ruskigt bra. Den här tiden på året är det många yakers som sitter och har svår abstienens i fiskestugorna runt om i de mellersta och norra delarna av landet. Det är dessutom folktomt efter älven då lokalborna tror att man måste vara fullständigt galen för att fiska den här tiden på året.
Ända fram till islossningen i sjöarna är det gäddfiske som gäller. Dagarna är riktigt korta och så även fiskepassen. Denna tiden på året är en pannlampa oväderlig, när kajaken skall sjösättas och tas upp och det är eller blir becksvart på ett ögonblick. Det är inte riktigt samma fart på gäddan i älven den absolut kallaste delen av året men det ger i alla fall en eller två fiskar i snitt på varannan fisketur.
Taktik vinter:
Jag trollar i regel uppströms med färglada wobblers och riktigt tröga dagarn så går jag även ned i storlek. Jag har vid nått tillfälle lyckats att få harr på wobbler. Harren som också under vintern emigrerar till lugn selen. Nils Master har en hel del färglada modeller som är framtagna för gösfiske, men fungera fin, fint under istiden av året. Jag fiskar mycket nära strandbrinken. Detta ger naturligtvis massor av irriterande hugg av nedfallna träd och botten, men gäddorna tenderar att stå när kanterna.
Nedströms driftar jag sakta och här är det jigg som gäller. Alla avvikelser vid strankanten skall bombas av jiggen. Samma sak gäller här, de strörsta jiggarna får vila över vintern tills de behövs bättre.
Lagom till våfloden anländer då brukar isarna på sjöarna lätta och då går jag under maj och fram till midsommar över till öringfiske ur kajaken. Den första tiden spinnfiskar jag på lätt utrustning och så snart insektslivet kommer igång går jag över till flugfisket. Innan gäddleken i sjöarna hinns det med några flugspöpass efter sjövargen. I juni går vi över till shortsväder och sjösandsländorna kläcker under 3-4 intensiva veckor. Nu släpper den stora öringen fiskdieten och tar för sig av naturens buffebord, av dessa massivt stora sländor.
Efter midsommar börjar äntligen abborrefisket och jag återvänder till älven. Fisket efter den randiga rovriddaren sker på samma vis som gäddfisket under vintern. Skillnaden är att nu byts de klara färgerna ut emot mer naturliga färgkombinationer.
Till sensommaren i augusti och september är utbudet så stort att det ibland kan vara svårt att välja ett specifikt fiske. Man får helt enkelt spela tärning om det blir älv eller sjö, prickigt och randigt på lätt utrustning eller stora predatorer med det tyngre artilleriet.
När nattfrosten påminner om att kyligare tider är på intåg är det åter gäddan som står i fokus. Så länge det är öppet vatten i sjöarna varierar jag mitt fiske. Men i mitten på november lägger sig isen på sjöarna likt ett lock och nu återstår bra älven. Nu börjar de inbitna fiskarna få skakningsabstinens och depressioner för att de skall behöva invänta våren igen. Själv öser jag på fram till dagen före jul då min säsong avslutas och tar en paus fram till nyår när den nya säsongen kör igång.
Ställ inte in kajaken för vinterförvaring, kämpa istället på med frusna fingrar och hårda fighter.
Text och foto Tommy Lönnebacke
