Hur ser din bild av kajakfiske ut. Ser du framför dig en sommargryning där du ljudlöst paddlar ut i dimman med ett grässtrå i mungipan och känner dig så där löjligt närvarande att man kan tro det är taget ur en ölreklam från nittiotalet? Eller ännu värre, från någon frikyrklig tidskrift?
– blå, blå vindar och vatten?
– Halleluja?
Kajakfisket erbjuder självklart allt det där. Tystnad, närvaro och en möjlighet att komma nära inpå naturen och ibland känslor som gränsar till det religiösa. Men, för min egen del är det absolut inte det kajakfiske handlar om.
Jag har fastnat för kajakfisket av en helt annan anledning. Jag vill få uppleva rädsla och äventyr ibland. För mig är kajakfisket ett sätt att få utlopp för det behovet. Hade jag velat sitta i häftiga skalplagg från Naturkompaniet i en grund vassvik på sommaren hade jag lika gärna kunnat göra det i en båt. Jag fiskar från kajak för att jag vill vara tvungen att brotta ombord ursinniga fiskar med beten och trekrokar hängande lite varstans. Jag vill att det skall göra ont. Jag vill att det skall vara lite blod och skador. Varför?
– för att få en kontrast till den inrutade vardagen vi lever i. Det är inte ett normalt beteende att vara tvungen att gå till samma arbete och utföra samma arbetssyssla varje dag, åtta timmar om dagen. Människan föddes till jägare och äventyrare och om jag skall palla att leva i det samhället vi har idag så måste jag få uppleva de sakerna
Så för mig är kajakfiske ett sätt att hitta mening i vardagen. Ingen mår dåligt av lite rädsla ibland och har man en gång haft en riktigt stor gädda som gör en tail walk rätt över kajaken med en stor wobbler och en massa vassa trekrokar i mungipan eller en hälleflundra som drar en ut till havs så blir man en gladare människa efteråt. Det blir helt enkelt lättare att gå till jobbet veckan därpå.
Jag vill tänja på gränser med kajakfisket. Jag vill försöka fånga fiskar som drar runt mig på havet. Jag vill paddla i extrema miljöer och vara tvungen att kämpa. Fiske skall vara ett äventyr och kajakfisket är så nära man kommer.
Internationellt sett så växer kajakfisket stort. i miljöer där kajakfiskarna har börjat ge sig efter de största fiskarna från sina kajaker. Hawaii, USA och Australien är platser där det numera säljs fler fiskekajaker än vanliga kajaker. Och de främsta kajakfiskarna fångar allt från stora GT till marlins och tonfiskar. Men, det är ”over there”. Men här hemma då, om man ser till norra Europa som vår hemmiljö. Vilka leder utvecklingen här?
Jag lärde först känna Lawrence via internet då vi verkade ha en liknande syn på kajakfisket. Vi bestämde sedan att han skulle hänga med upp till Söröya och fiska hälleflundra och i somras 2014 träffade jag honom för första gången på flygplatsen i Hammerfest där jag plockade upp honom.
Lawrence är en kraftigt byggd kille med blågröna tatueringar över hela kroppen som inte äter några som helst grönsaker, bara kött och friterat. Jag nämner det främst för att jag skulle sköta matinköpen och han skickade samma fras i tre olika mejl,
I do not eat vegtables, I do not eat vegtables
Lawrence kommer från en bakgrund av kanske inte så smickrande huligankretsar och när vi satt och pratade ska jag villigt erkänna att jag är glad att jag vuxit upp i Sverige. Engelsmän är hårda snubbar och eftersom mitt värsta slagsmålsgrepp är ”tusen nålar” hade jag nog inte blivit långvarig på deras krogar. Men, Lawrence hittade ett annat sätt att få utlopp för behovet av action och äventyr i vardagen. Han började fiska.
Från början fiskade han från båt efter ”skate” eller knaggrocka som de heter på svenska. Knaggrockor är enormt starka fiskar som fiskas med ”stand up-utrustning i 50-80lb klassen där man sitter fast i utrustningen i ett fajtingbälte. Det kan ändå ta över en timma att få upp en stor rocka till ytan.
Ingen hade kommit på tanken att försöka fånga en från kajak men Lawrence tyckte att det verkade roligt så han skaffade sig en kajak, paddlade ut och ankrade upp ute på havet och lyckades fånga enorma knaggrockor. Han var först att prova det från kajak och innan han gjorde det så ansågs det omöjligt. Nu, är det många fler som fiskar efter dem från kajak vilket visar att den enda begränsningen som egentligen finns för kajakfisket är ens egna tvivel. Så fort någon visat att det är möjligt att fånga en specifik fisk från kajak så kommer fler våga prova det och lyckas.
Guidat fiske i USA
Lawrence är en hårding med ärrade knogar och som inte har någonting emot att dra upp fiskar in i kajaken. När de fiskar tope som är en hajart som finns i England brukar han dra ombord dem i kajaken med ett grepp om den ena bröstfenan och sedan ett rejäl nackgrepp. Han drar ombord dem och lägger dem uppochned. De blir då desorienterade och lugna. Så, när han var i USA passade han på att sticka ut med en kajakfiskeguide. Någonting tog hans betesfisk och drog iväg. Lawrence satte hårt mot hårt och våldade upp en ganska stor tjurhaj. Guiden hade ännu inte hunnit paddla ikapp Lawrence innan tjurhajen var redo att landas och eftersom Lawrence inte visste hur man landade dem så kopplade han sitt sedvanliga grepp och bröstfenan och drog upp hajen i knät och krokade av den. När guiden kom fram satt Lawrence med en tjurhaj i knät.
Guiden skrek rakt ut!
– Neej!
Tydligen fick man inte hantera hajarna. Linan skulle klippas eftersom deras tänder kunde slita sönder ens armar eller händer. Lawrence visste inte det och med ett brottargrepp hade han lugnat ner hajen och försökte förklara för guiden att det var så här man gjorde hemma och att det inte var något att oroa sig för. Guiden ställde in resten av fisketuren. Han kunde inte riskera att den där psykopaten krokade ytterligare en haj för vem vet vad som skulle hända om nästa haj var en tigerhaj eller ännu värre…
Joel Abrahamsson
