Vi har lite kontakter och landar några små innan jag hör Joel vråla. -Fiiiiiiisk!!!
Ser direkt på spöböjet att detta är något helt annat än det vi tidigare varit i kontakt med.
Rapporterna från första veckan av havsöringsfisket på Västkusten var så pass bra att man inte riktigt trodde på dem. Massor av smått men en hel del silvriga troféer hade landats.
Efter ett par säsonger där jag inte lyckats få tid över till havsöringen så var det åter dags att besöka mina vänner på Kajaktiv Tjörn. Jag rullar över den mäktiga Tjörnbron med hög ställda förväntningar sent på onsdagskvällen.
Prognosen för första dagen ser inte lovande ut. På morgonen när vi sitter och käkar frukost så ser det inte så farligt ut men vågorna blir sakta större och större och när det är dags för påtåren är det bara att inse att dagens fiske blir inställt. Hela den första dagen får istället gå åt till att rigga allt så att vi kan komma ut på vattnet tidigt på fredagen istället.
Med den hårda vinden följer en temperaturdropp som gör att resten av helgen känns som man skulle sitta fuktig i en frysbox. Jag jobbar till vardags uppe på kalfjället och vintern med blåsväder och snöstormar känns betydligt behagligare däruppe lång ovanför trädgränsen och havsnivån. Bilderna och videon nedan visar verkligen inte hur jäkla kallt det var.
Havet ligger nästan blankt och redan efter 5 minuters trampande // padllande ser vi de första vaken. Det är stora horder av vakande fisk men de som vi kommer i kontakt med är mindre, ca 20 cm´s silverpilar.
Vi noterar också att vattennivån har sjuknit med nästan 70 cm och inser att vi kommer att få det tufft att hitta de större exemplaren.
Jag har bäst lycka med Ifish små Micro Stagger 4cm & 11 gram. Vitt och rosa är de färger som ger mest kontakter och fångst men de större lyser med sin frånvaro.
Andra dagen börjas om den första med tidig kontakt med de små havsöringarna. De tvekar inte att hugga. I var och vartannat kast känns en stör eller ett sprattel.
Även om det är roligt att fånga och känna fisk så är dessa mini predatorer inte det vi har kommit hit för.
När det är kallt i vattnet och i luften, kan små temperaturskiftningar vara avgörande. Vi fiskar först av de djupare kanterna men glider snart in på riktigt grunt vatten. Tror aldrig jag frusit så mycket under en lång weekends fiske.
Vi har lite kontakter och landar några små innan jag hör Joel vråla. -Fiiiiiiisk!!!
Ser direkt på spöböjet att detta är något helt annat än det vi tidigare varit i kontakt med. Djupa spögung och rejäla plask och ett par rusningar. Jag trampar snabbt mot honom för att jag gärna vill ha lite bilder och med lite tur video.
Precis innan jag kommer fram ser jag hur Joel sträcker ut håven så långt han kan nå utifrån sin kajak, plus några centimeter till. När jag kommer fram ser jag hur en rejäl paddel sticker upp över håvkanten.
Joels nätta öringhåv räcker inte till för att få ned denna vackra silvertorped.
Med ett leende från öra till öra så tar jag loss min GoPro och gör en kort intervju med Joel när han precis landat sitt nya Västkust PB.
Sista morgonen är det så jävla kalt och fuktigt att bara efter ett par timmar så är händerna så frusna att jag inte klarar av att kasta dit jag siktar med haspelspöet. Joel kommer lite närmare och säger, -Tommy jag brukar aldrig ge mig men jag har ingen känsel kvar. Jag nickar förstående och vi drar oss tillbaka upp på land och tillbaka till värmen inomhus.
Jawad med en blank morgon fångst.
Årets tripp gav inte mig några större fiskar men glädjen att få vara med och se en fiskevän slå sig personbästa och den glädje en sådan fångst ger. Jag hoppas verkligen inte att det skall behöva gå ett par år innan jag återvänder till den vackra Västkusten och Tjörn igen.
Text Tommy Lönnebackehttps://www.facebook.com/tommy.lonnebacke/
