Slutet är nära

Admin

Den tokvarma sommaren har gjort mina rödingar helt apatiska. I den badvarma fjällsjön står de som pårökta helt stilla och bara kippar efter luft. Under de tre senaste veckorna har jag inte sett ett endaste vak i sjön. Normalt när vinden mojnar så ser det ut som ett duggregn av rödingvak.

Tomas som är en av mina flitigaste fiskegäster sa vid morgonkaffet att han sett lite vakande röding i en av vikarna. Han hade dock inte kunnat lura någon röding alls under denna vistelse och hade fått jaga öring med god lycka skall tilläggas i de norra delarna av Fulufjälletsnationalpark.

Vi hade fått ett överraskande regn kvällen före och natten hade varit svalare än på länge. Lite duggregn på förmiddagen och en prognos som lovade nästan vindstilla till kvällningen var allt jag behövde. Det är bara 3 veckor kvar av rödingsäsongen innan den stängs och slutet är riktigt nära. Hinner vattnet kylas av så att man kan få sig ett pass till innan dörren stängs för säsongen?

I viken där Thomas sett vakande röding på morgonen är det riktigt grunt så jag laddar med flugspöet och tar Big Fish 120:an ur kajakarsenalen. 120:an har på kort tid blivit en av mina favoriter för flugfisket tack vare den unika tiltlösningen av stolen som ger hur mycket utrymme som helst för fluglinan i kajaken. Här står jag som på en brygga och kan göra långa kast med mitt Orvis Recon.

När viken är inom synhåll ser jag vaken och jag känner hur fiskeglädjen bubblar upp inom mig. Jag smyger runt stimmet så att jag sakta kan använda den lätta vinden och glida in inom kasthåll utan att de märker hur jag likt en predator smyger upp på dem. Försiktig, försiktig låter jag ankaret glida ner. Fäller upp stolen och börjar dra av fluglina ifrån rullen. Gör ett kort kast och drar av lite mer lina och ser då att bara några meter till vänster en rygg bryta ytfilmen. Lägger kastet ett par meter till vänster om fisken. Hinner inte ens få sträck på linan innan hugget kommer. Ser bara virveln efter rödingen men hinner inte känna den.

Det är strax över metern i viken och jag har laddat mitt Orvis Recon med en intermediatelina och två flugor. En mini-muddler och en liten harörenymf med guldskalle. En 12 fots tafs som jag förlängt ordentligt med Pool 12´s fluorcarbontafs i spetsen.

Inom kort dyker nästa vak inom kasthåll upp och med precision lägger jag mina två flugor ca 2 meter till höger om vakringen. Drar två snabba drag i linan för att sträcka upp den och skall skall precis göra ett kort drag när det bara suger till. Jag står nu vänd baklänges i kajakens riktning och det blir en yster dans innan den guldglimmande rödingen med den vackra röda buken glider över håvkanten. Det är ingen jätte men en precis lagom matfisk som får följa med hem till stekpannan.

Jag missar fem och landar två till innan jag ser hur tunga moln rullar in ifrån den norska sidan av Fulufjället. I fjällvärlden är inte väderleksprognoserna alltid att lita på och det ser ut att kunna bli ordentligt väder när dessa mörka och tunga moln sveper allt närmare. Jag avslutar mitt fiske efter bara någon timme och paddlar raskt hemåt i skymningen.

Jag hinner bara rensa fisken och komma in i stugan och slå upp en liten whisky innan regnet börjar smattra emot rutan. Det känns gott inombords och jag kanske får en till fantastisk kväll ute på sjön innan slutet är här.

Tommy Lönnebacke