Gäddflugfiske

Admin

Alla som känner mig vet det. De vet att mitt fiske är gäddfiske. Så har det alltid varit och så kommer det troligtvis alltid att förbli. Detta gäller gäddfiske i allmänhet, men gäddflugfiske från kajak i synnerhet. Jag gillar aktivt sökande efter gädda med så få hjälpmedel som möjligt.

Då ett flugspö, några enkelkrokade gäddflugor, en extra taperad tafs och lite wire i en ”plånbok” är det enda jag använder förutom tidigare erfarenheter. Tyvärr går ”sportfisket” i allmänhet i en annan riktning. Det verkar som om fler och fler sportfiskare bygger sitt fiske på ett maximalt nyttjande av ”hjälpmedel”, vilket numera tyvärr även börjar gälla kajakfisket. ”Kajakerna” börjar mer och mer likna båtar utrustade med allt som just båtar brukar vara översållade med. Till råga på allt börjar paddeln bli reducerad till ett hjälpmedel som bara är tänkt att komplettera andra, komplicerade framdrivningssystem av olika slag såsom Mirage-system, propellerdrift, elmotorer och annat. Nej, det är inte ”my cup of tea”… Inte alls… Jag tror stenhårt på begreppet ”less is more”, och då blir stående flugfiske efter gädda från en paddelkajak det som gäller för mig.

Gäddflugfiske. Det är vad den här artikeln skall kretsa kring. Det är nu under vintern flugan briljerar framför alla andra fiskesätt. Då utesluter jag isfiske efter gädda med naturliga beten, såväl levande som döda. Sådana aktiviteter anser jag inte tillhöra sportfisket. Nu är det mitten av januari. Vintervädret är ovanligt milt, vilket gör att de grunda innervikarna i Ronnebys och Karlskronas skärgårdar fortfarande ligger isfria och öppna. Så är det ofta, men långt ifrån alla år. Det vanliga är att isen lägger sig tillfälligt under några veckor här, vanligtvis från andra halvan av januari till någon gång i februari. Man vet aldrig. Är det öppet vatten gäller det att passa på. Då är kajaken perfekt det perfekta valet. När alla dyra båtar sedan länge är upptagna för vinterdvala, ligger kajaken vid vattenkanten och morrar, ivrig att få glida ut i det grunda havsvattnet. Startsträckan är minst sagt kort, vilket gör att man kan ta sig ut för att fiska när de flest andra tvingas sitta hemma.

När vintern är i antågande lämnar de flesta gäddor de steniga bottnarna i mellan- och ytterskärgården och migrerar in i de grunda innervikarna, vars tjocka lerbottnar faktiskt innebär att vattnen där är något varmare. Leran magasinerar värme från de tidigare månaderna. I innervikarna kan sedan gäddan lugnt övervintra och förbereda sig för den tidiga vårens lek. Resultatet blir att det finns mycket gädda i vikarna, men långt ifrån överallt. Av någon anledning söker sig gäddorna samman till grupper. Vissa grupper utgörs mestadels mindre gäddor, medan andra mindre grupper, kan bestå av medelstor och större fiskar. De största gäddorna verkar mestadels vara solitärer. De håller sig för sig själva och det är klart, är man en mindre gädda gör man bäst i att hålla sig ifrån de större för att undvika att själv bli gäddbyte. Jag tror att det är anledningen till att dessa mindre och medelstora individer söker sig samman till grupper. Flera par ögon ser fler än ett… Grunt, ofta klart vatten, är ju inte den bästa miljön för att undgå upptäck och säkra överlevnad för en stackars mindre gädda. Det gör att de ofta backar in i vassen där de lättare kan hålla sig dolda, samtidig om de kan hålla uppsikt utåt. Av någon anledning verkar detta i ännu högre grad gälla när det råder högt vattenstånd. Är vattenståndet lägre, och vattnet grumligt, finner man oftare grupper av gädda mitt ute i vikarna. Flugfisket efter gädda grundar sig på de faktorer jag precis beskrivit.

Slutsats ett: Det gäller att söka över yta. Slutsats två: Möjlighet att hålla uppsikt och att kunna observera var gäddan befinner sig är viktigt. Då blir stående fiske per automatik viktigt. Slutsats tre: Gäddorna står ofta, men inte alltid, nära eller längs vasskanterna.

Andra saker att tänka på är val av färg på flugorna. Om jag utgår från hur en fisk är färgad och mönstrad för att undgå upptäckt, drar jag slutsatsen att man vid mulet väder och nedsatt sikt bör använda sig av mörka flugor som kontrasterar väl mot himlen, vilket gör att gäddan enklare upptäcker den. En fisk är ju ljus över buken och mörkt maskerad över ryggen, vilket gör att den ”försvinner” mot himlen om den ses underifrån. Likaledes ”försvinner” den mot den mörka bottnen om den ses ovanifrån. Vinterväder innebär nästan alltid dåligt ljus och därför använder jag ofta svarta flashflugor med rött huvud. Jag inbillar mig att den röda framdelen kan trigga gäddan, även om jag inte har belägg för detta. Jag tror på det helt enkelt, vilket är viktigt för mitt fiske. I övrigt består min flugutrustning för gäddfiske av ett spö, klass åtta till nio. Jag är inte så förtjust i de styva gäddflugspön som mer och mer tar över marknaden, utan använder ett förhållandevis mjukt, men ändå spänstigt spö, då mina flugor nästan alltid utgörs av inte alltför stora enkelkrokade flugor. Självfallet är ett styvare spö ett bättre val om man använder sig av riktigt stora och tunga flugor. Det gäller helt enkelt att välja ett spö som passar ens preferenser. Det viktigaste är en god balans mellan lina. Oftast använder jag en långsamt sjunkande klumplina – en ”slow intermediate”. Jag har fått för mig att jag krokar fler gäddor när jag fiskar närmare botten, även om det ibland endast är dryga metern djupt. Detta gäller särskilt när vattnet är riktig kallt efter en natt med flera minusgrader. Då kan det vare näst intill omöjligt att få en gädda att lämna botten för en smaskig gäddfluga som pulserar fram nära vattenytan. En fluga som presenteras precis framför gapet sugs däremot in utan att gäddan behöver anstränga sig nämnvärt. När råder något mildare vinterväder med flera plusgrader och väst- eller, är dock skillnaden mellan en flyt- eller långsamt sjunkande lina marginell.

Ytterst på fluglinan har jag en taperat nylontafs fastsatt och i änden på den en cirka en fot lång knytbar wire (Paraflex). Totallängd för tafsen inklusive wire är ungefär lika med spöets längd. Den övriga utrustningen utgörs av en liten låda med extraflugor, en extra taperad tafs och en rulle wire. På flytvästen sitter alltid en gäddpeang som även klarar att klippa wire. Den sista, men för mig så viktiga, utrustningsdetaljen är linkorgen. Med hjälp av denna behöver jag inte veva in linan då jag avser paddla från en ankringspunkt till en annan. Jag behåller helt enkelt linan löst liggande i korgen med rullen vilande ovanpå. På så vis kan jag paddla från en punkt till en annan med spöet kastberett. Oftast har jag med mig min gode vän, fiskehunden Benji i kajaken, när jag ger mig ut på jakt efter vikarnas gäddor. Att då fiska utan linkorg är helt otänkbart. Benjis päls och viftande svans fångar upp en fluglina effektivt, vilket leder till riktiga råttbon om man inte passar sig.

Vilken kajak passar då bäst till den här typen av fiske? Ja, eftersom jag till huvuddelen paddlar och fiskar stående, både för att detta underlättar flugkastande och upptäckt av väl maskerade gäddor, använder jag mig av stabila kajaker. Ytterligare en anledning till att jag måste använda stabila kajaker är att min hund, Benji, nästan alltid är med på mina gäddfisketurer. Han väger ungefär fyrtio kilo och sitter inte alltid helt stilla i kajaken. Lite bökigt kan det bli ibland, men hans glädje och goda kamratskap överväger alla eventuella olägenheter med råge. Han är min absolut bäste kompis som jag helt enkelt inte kan lämna hemma! De kajaker jag för närvarande använder mig av mest vid flugfiske är Jackson Kilroy Delta Tango och Jackson Mayfly. Kilroy DT är en stor kajak. Den är utformad så att man antingen kan använda den som singel eller tandemkajak. Stabiliteten är extrem. Trots sin storlek paddlar den extremt bra, även om jag nästan alltid har 40 kilo hund som tynger ner fören och som inte hjälper till med paddlingen. Mayfly är, vad jag vet, den första kajaken som utvecklats specifikt för flugfiske. Det innebär att Jackson utvecklare jobbat hårt med att få fram en ”slät” kajak, dvs som inte har en massa utstickande detaljer som fångar upp lös lina vid flugfiske. Utöver detta är den försedd med detaljer som specifikt underlättar flugfiske, bland annat infällda släta fack för utrustning och speciella integrerade hållare för flugspön, en på vardera sidan av kajaken. Vidare är kajaken avsevärt lägre än exempelvis Coosa HD, vilket gör att den ”tar mindre vind” och därmed driver mindre. Den är mycket stabil, avsevärt stabilare än Coosa HD och Cuda HD. Sist, men inte minst, måste jag framhålla kajakens paddlingsegenskaper som är bättre än för de flesta SOT-kajaker jag använt mig av och provat. Man kan förstås gäddflugfiska från alla fiskekajaker. Det hjälper dock om de medger ett säkert stående fiske. Med hjälp av en bra linkorg slipper man att fastna med lös fluglina i allehanda utstickande attiraljer. Många gillar dock inte att använda linkorg. Då är Mayfly´s egenskaper perfekta. De enda kajaker jag personligen inte skulle kunna tänka mig för mitt gäddflugfiske är sådana som är utrustade med någon form av pedalsystem. Anledningen till det är att jag, som sagt, i huvudsak både paddlar och fiskar stående, samt att uppstickande pedalsystem är ett otyg vid just flugfiske. Det finns förstås andra som tycker annorlunda i den saken, och så skall det vara. Det finns inga sanningar, enbart preferenser.

Vikarnas grunda bottenstrukturer skiftar inte, vilket gör att man inte kan förlita sig på särskilda punkter där fisken normalt sett står. Gäddorna kan påträffas inom vissa områden ena dagen, för att dagen efter helt ha försvunnit från dessa platser för att i stället påträffas inom andra områden. Heta områden är ofta, som sagt, partier just utanför och intill vasskanter, särskilt när det råder högre vattenstånd än normalt. Men inga regler utan undantag, för bland hittar man i stället grupper med gädda mitt ute i vikarna, så det gäller att söka gäddan effektivt och genomtänkt. Jag brukar således inte kasta planlöst. Är det lugnt väder och vattenytan är slät kan jag med fördel leta optiskt. Jag paddlar helt enkelt långsamt och försiktigt och försöker lokalisera gäddorna med synen. Ett par riktigt bra polariserade solglasögon underlättar förstås. När jag ser en gädda, eller molnet från upprörd dy efter en som precis flytt, vet jag att det oftast finns flera andra i närheten. Är vinden mycket svag börjar jag flugkasta utan att först ankra. Blåser vinden lite hårdare ankrar jag före det att jag påbörjar mitt fiske. När jag väl hittar ett område med gädda, är det inte ovanligt med flera kontakter inom en kort tidsperiod. Ibland är det kontakt på var och vart annat kast, antingen följare, hugg eller krokad fisk. Lyckat vinterflugfiske efter gädda är ibland ”rallyfiske”. Om det blåser så mycket att det inte är möjligt att se vad som sker under ytan, använder jag mig av ett drivankare. Utifrån tidigare erfarenheter väljer ut ett område jag tror på. Därefter lägger jag ut drivankaret och fiskar av området systematiskt med vinden närmare och närmare vassen. När jag fått kontakt, hugg eller krokad fisk, lägger jag ut ankaret och fiskar därefter av det närmaste områden mera grundligt under cirka fem till tio minuter. Efter det tar jag upp ankaret, driver med vinden ytterligare femton till tjugo meter, för att därefter lägga ut ankaret igen och sedan fiska av det nya området. Jag använder mig således ofta av en kombination av drivankare och vanligt ankare. Ofta kan fiskelyckan dock variera mellan flugfiskare som befinner sig inom samma område. Hemligheten som kan göra stor skillnad är hur man tar hem flugan. Nyckeln till framgång är att variera hemtagningen och att göra långa stopp när vattnet är riktigt kallt. Lek med flugan och variera hastighet, är något som nästan alltid leder till framgång oavsett om det gäller gäddflugfiske eller spinnfiske. ”Play with the bait!”

Ja, det här är ett försök att med några enkla rader beskriva det fiske jag bedriver under vintern när det är kallt i vattnet, dvs då det råder en vattentemperatur under åtta grader. Är du intresserad av att prova på gäddflugfiske efter gädda från kajak, kan du kontakta mig så lovar jag att hjälpa dig. Jag har både varma och bekväma stugor igång under vintern samt ett antal kajaker att hyra ut. Om du vill så guidar jag dig. I vilket fall som helt bistår jag med råd och tips som kommer att leda till att du kommer att uppleva ett fiske som du aldrig kommer att glömma. Skitfiske!

Text Gunnar Ahlström – PikeStrike Sweden

www.pikestrikesweden.com