Vart tar ditt kajakfiske dig?

Admin

Alla har vi olika anledningar till att vi fiskar från kajak. Jag själv började för jag ville åt träningen, naturupplevelsen och fisket. Detta har ändrat sig under åren till att bli mer åt tävlingsfisket, instrument, naturupplevelsen och att komma på nya uppfinningar på kajaken.

Tävlingsfisket ville jag satsa på för att se hur bra man kan bli? Det finns inget roligare än att fiska bra på en tävling och det finns inget mer knäckande än att nolla på en tre dagars tävling, men man utvecklas otroligt mycket. Jag älskar instrument och vill pusha gränserna för hur långt man kan driva det. Rekordet för egen del är när jag tog med min  120 000:- Side Scan Sonar, 200 meters kevlarkabel samt en dator i kajaken men, jag tycker det är lika roligt att sticka ut med ett spö, fem beten och inga instrument, läsa av botten med hjälp av naturen.

Naturupplevelsen har för mig de senare åren blivit ännu viktigare, detta ihop med god mat. Vi har tvillingar och min ambition är att de ska komma in i kajakfisket och finns det något bättre än att gå iland på en ö, grädda pannkakor, ungarna går på upptäcktsfärd på ön. Jag brukar förbereda en typ av scones som jag har i små plastpåsar som jag blandar i vatten och knådar. Vem vill inte ha nybakat bröd på en fisketur?

Träningen för mig numera har blivit sekundär eftersom jag trampar mig framåt och bakåt och det är inte så jobbigt men det är en bra lågintensiv träning.

Jag tror det finns något djupt inne hos varje en av oss där alla vi har en liggande, pyrande upptäckarkänsla, en expeditionslust, en äventyrslusta, jag tror denna lusten blir starkare och starkare i och med det tillförordnade samhälle vi lever i. Allt är enkelt och rullar på, folk tröttnar. Jag kommer ihåg min barndom då man gjorde expeditioner, man får direkt ett sug i magen. Det kanske är därför det kommer mer och mer äventyrstävlingar, Åre extremechallenge, Ö till Ö, tough viking m.fl.

Vem skulle inte vilja åka på en expedition?

Resor till ”extrema” miljöer blir populärare, nord Norge, Costa Rica mm. Ska man åka iväg på en sådan tripp så krävs det en del förberedelser och en genomtänkt riskanalys. Strömmen man kan råka ut för i Stockholms skärgård är kanske 1 knop max, i Norge 5knop? Man driver långt i 5knop.

Hur blir man en överlevare?

Ja det enklaste är att stanna hemma, men det är kanske inte det roligaste alternativet. Jag är helt övertygad om att de som överlever stressade situationer jämfört med de som inte överlever är att de som överlever tar rätt beslut vid rätt tidpunkt. Det låter ganska lätt men är det verkligen det?

Mitt svar är nej, jag har sett otaliga gånger när jag har varit ute och fiskat felaktiga beslut som har tagits men det har ändå gått bra. Om det beror på guds försyn eller inte det vet inte jag men vi ska ha tur också.

Om man råkar ut för en situation som kan gå åt skogen så är det viktigt att se hela händelsen framför sig med alla avvikelser under vägen. Alltså, man spelar upp ett önskescenario i hjärna, så man vill att det ska gå. Då har man redan förberett både huvud och kropp på ett önske-händelseförlopp.

I detta händelseförlopp ska det ingå alla avtagsvägar, alltså allt som kan gå snett och du ska också ha lösningar på de snedstegen så du kommer på rätt väg igen. Om man har gjort detta så får man en trygghet och ett lugnare sätt att tänka när det väl börja barka åt skogen.

När jag undervisade i dykning blev vi som instruktörer experter på att förutse händelser, detta var inget hokus pokus utan det lärde man sig efter x antal elever som man hade certifierat. Redan när dykarna klädde på sig sin utrustning kunde man se potentiella framtida problem, tex dykaren Anna glömde att spänna åt remmen till dykvästen, som dykinstruktör registrerade jag detta och hade kvar i minnet.  Detta kunde spela roll framöver och gjorde det inte det så är det ju alla tiders.

Jag tycker man ska tänka likadant när man fiskar, när man plockar i ordning sina prylar ska man även ha koll på sin kompis. Jaha, han sätter fast håven i sin jacka, eller att kompisen inte använder torrdräkt osv.

När jag lägger upp mitt fiske så tänker jag ut hur jag vill att dagen ska utveckla sig, efter det tänker jag igenom allt som kan gå åt skogen. Tex, vad gör jag om jag får en krok i fingret? Inga problem, bort med kroken, sprita av fingret, på med plåster. Men vad gör jag om jag om min avbitare inte får loss kroken? Finns det risk för att jag ska svimma och i så fall vad gör jag då? Det låter kanske larvigt och överdrivet men det kostar ingenting att tänka igenom alla eventuella händelser och har du gjort det så är de mycket mer förberedd för vad som ev. komma skall.

Murphys lag. Som jag skrev i förra numret av Kajakfiskemagasinet.se så finns det något som kallas Murphys lag. Kortfattat så är det att: Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle.

Man kan ge sig sjutton på att kroken fastar i fingret den dagen du glömde avbitaren hemma, man kan ge sig sjutton på att man ramlar i vattnet första gången på säsongen man fiskar utan torrdräkt då det är 17 grader i vattnet.

Hur ska man tänka då? Med risker? Från mitt perspektiv är övning, övning och övning den bästa medicinen för att undvika att råka illa ut.  Man bygger upp svårighetsgraden på övningarna allt eftersom. Man börjar lätt och sedan ökar man på svårighetsgraden. När jag är ute och fiskar då tar jag vissa medvetna risker, i och med att de är medvetna så har jag redan klart i mitt huvud eventuella sidospår som kan uppkomma och jag är mentalt förberedd på dem. Med det tankesättet så kommer man hem till sin familj på kvällen.  Jag var på Pike Strikes fina tävling ”LISKA OPEN” för ett par år sedan och det var kraftig sydlig vind. Mao väldigt vågigt och fina härliga dyningar. Jag, Roger och Staffan hade bestämt oss för ett ställe som inte låg så lämplig till, ytterskärgården. Gammal sjö och ytterskärgård är ingen bra kombination speciellt inte då det också var sydlig vind. Redan här var vi medvetna om riskerna.

Vi kan kantra. Det är inte hela världen. Det var inte kallt i vattnet och kommer man inte upp i kajaken så driver man mot land. Bra, inga problem. Vi paddlade ut från iläggsplatsen där det var helt bleke men bara efter 10 minuter så hade vi fina en meters vågor. Vi skulle runda ett par öar och efter det skulle det bli lugnare. Staffan och Roger går långt ut för att runda där vågorna inte har hunnit bryta. Jag ser en genväg framför mig, vem vill inte komma först till ett hotspot?! Jag ser framför mig vågorna som kommer in mot stenarna och öarna och precis efter att vågorna har brutit så finns det ett område mer relativt lugnt vatten, det såg ut som i en tvättmaskin, småvågor fram och tillbaka. Där tänkte jag köra igenom. Sagt och gjort, framåt. Det jag inte tänkte på var att det var väldigt grunt och när jag var mitt i så fastar jag i botten med propellern, attans, upp med propellern och fram med paddeln. I den manövern lägger sig kajaken tvärs mot vågorna som dånar in. En kraftig våg kommer och jag känner att jag kommer att kantra. Ett snabbt beslut tas och jag väljer att kliva i vattnet istället för att riskera att kajaken kantrar och jag skulle bli av med en del utrustning. Jag hoppar i och min flytväst löser ut. Kajaken kantrade inte och jag klättrar upp igen på kajaken, paddlar mig igenom vågorna. Jag valde att avbryta dagen, blöta kläder och inget ombyte med mig gjorde att pizzerian lockade mer. Hade jag velat vara 100% säker på att inte kantra så hade jag följt med Staffan och Roger men vad är livet utan små utmaningar och tester?

Text Manuel Dahlberg